Föreningen

Världens nordligaste 18-hålsbana - från flygfält till renbetesmark

Gällivare-Malmbergets Golfklubb bildades under namnet Dundrets GK 1967, men övergick några år senare till det nuvarande namn. Vi invaldes i SGF 1973, samma år som NVGF bildades. Vår första golfbana (6 hål) kom att anläggas vid Gällivare Flygplats på Kavaheden, där många dråpliga och minnesvärda golfrundor utspelats. Bollarna studsade både långt och snett när det slog ner på de asfalterade resterna av landningsbanor som gick snett över fairways. På de inte alltför jämna greenerna, som inte hade något bevattningssystem förutom då brandkåren med tankvagn hjälpte till under ”torkperioder”, har mången spelare prisat sin lycka vid en tursam putt. Eller slitit sitt hår i förtvivlan vid miss av ”given” putt.

Flygplatsen skulle byggas ut och därför måste vi söka ny mark för vårt golfintresse. Planer och skisser togs fram för en bana vid Abborrtjärn. Markerna kring Liikavaara och efter Nattavaaravägen bakom Lasarettet diskuterades, men området kring Puoitak i Malmberget med ”Skyttepaviljongen” och skjutbanan som klubbhusområde blev bästa alternativet. Året var 1975.

Gunnar Wahlman tillsammans med banarkitekt Jan Sederholm hade studerat terrängen i puoitakområdet och en grovplanlösning på nio hål kom att utarbetas under 1976. Förslaget till utformning kom att godkännas av bankonsulten Lars Tedrup på SGF. Gällivare Kommun var positiva till att en golfbana anlades i området.

I augusti 1977 fick vi godkännande av byggnadsnämnden. Hösten 1978 skedde så utstakning av banan och uppmärkning av vilken skog som måste avverkas. 1979 genomförs en kurs i skogsavverkning för åtta ungdomar, med instruktör från Domänverket. Klubben köpte skogen på rot för senare försäljning av timret. Efter sex veckors skogsavverkningskurs övergick arbetet i beredskapsjobb i vår regi.

1980 hade vi sålt virket och banan var insådd. 1982 ansökte vi om vattenregleringsmedel, fick VA-systemet monterat IKS arbeten beställt och vissa schaktningsarbeten utförda. 1983 blev Sven-Erik Lundgren projektansvarig efter Gunnar Wahlman, som flyttat från orten. 1984 fick vi 250 000 kronor i kommunalt bidrag för inköp av maskiner. 1985 uppfördes en maskinhall. Vi fick en kommunalt anställd beredskapsarbetare (Karl-Erik Lindbäck) med placering på golfbanan. Klubben svarade för 15% av hans lön.

Till allas vår glädje, och inte utan en viss stolthet, kunde vi nu på höstkanten påbörja golfspelandet. Vi var vid denna tidpunkt 399 medlemmar.
Den 16 augusti 1986 var det dags för invigning av vår första 9-håls bana. Två baracker hade byggts om till omklädningsrum och shop. Skyttepaviljongen fick vi disponera som klubbhus och skjutbanan blev en bra drivingrange. 1987 sökte vi arrende för banans utbyggnad till 18 hål. Bygdemedel på 462 500 kronor beviljades. Fyra nya hål planerades i samråd med Jan Sederholm.

1980 hade vi sålt virket och banan var insådd. 1982 ansökte vi om vattenregleringsmedel, fick VA-systemet monterat IKS arbeten beställt och vissa schaktningsarbeten utförda. 1983 blev Sven-Erik Lundgren projektansvarig efter Gunnar Wahlman, som flyttat från orten. 1984 fick vi 250 000 kronor i kommunalt bidrag för inköp av maskiner. 1985 uppfördes en maskinhall. Vi fick en kommunalt anställd beredskapsarbetare (Karl-Erik Lindbäck) med placering på golfbanan. Klubben svarade för 15% av hans lön.

Till allas vår glädje, och inte utan en viss stolthet, kunde vi nu på höstkanten påbörja golfspelandet. Vi var vid denna tidpunkt 399 medlemmar.
Den 16 augusti 1986 var det dags för invigning av vår första 9-håls bana. Två baracker hade byggts om till omklädningsrum och shop. Skyttepaviljongen fick vi disponera som klubbhus och skjutbanan blev en bra drivingrange. 1987 sökte vi arrende för banans utbyggnad till 18 hål. Bygdemedel på 462 500 kronor beviljades. Fyra nya hål planerades i samråd med Jan Sederholm.

Sven-Erik Lundgren beräknade kostnaden till ca 1 miljon för dessa hål. Medlemskadern hade nu vuxit till 900 personer. ”Golfboomen” hade börjat. Karta över en 18-hålsbana var framtagen. 1988 stakades etappens fyra nya hål ut och en ny fairwayklippare inköptes. 1989 var vi uppe i 2000 medlemmar. Hans Mattsson anställdes som greenkeeper. Jan Sederholm fick i uppdrag att färdigställa ritningar för ytterligare fem hål. Personalutrymmen vid maskinghallen färdigställdes. Vi beslutade att betala tillbaka medlemslånen på 3000 kronor, som ortsbor fått ställa upp med, och istället införa en inträdesavgift för alla medlemmar fr.o.m. 1990. SGF hade bestämt att man ej fick ha mer än 2000 medlemmar om man förfogade över en 18-hålsbana och 1000 medlemmar om man hade en 9-hålsbana.

Vid årsmötet i februari 1990 beslöts att vi omedelbart skulle bygga ut till 18 hål. Till hösten var hela den nya bandelen insådd. Vi fick kanslilokal vid Domushuset i Gällivare. 1991 köper vi Skyttepaviljongen för 100 000 kronor och kommun betalar hälften, så vi har ett eget klubbhus. Ytterligare en maskinhall byggs för 75 000 kronor. På höstmötet beslutar vi om att bygga en korthålsbana på sex hål. 1992 flyttar vi kansliet till Focushuset i Malmberget. Vi får större lokaler och billigare hyra. Parkeringen byggs ut öster om Sikträskvägen för 80 bilar. Korthålsbanan sås in. Den 15-16 augusti 1992 inviger vi Världens nordligaste 18-håls bana med bl.a. ”den ofrivillige golfaren”, Lasse Åberg som inbjuden gäst och underhållare.

Utmärkelsen ”Årets golfbana 1993” tilldelas Gällivare-Malmbergets GK på NVGF:s årsmöte 1994. Den 13.e augusti 1995 inviger vi vår 6-håls korthålsbana. Sommarkansli har iordningställts i anslutning till klubbhuset. Shopen har fått eget hus och den gamla shopen inrymmer istället en vagnsbod i anslutning till omklädningsrummet.

Ännu en tid kan vi yvas över att vara Världens Nordligaste 18-håls bana. En morgon, när greenkeeper Hans Mattsson och Sven-Erik Lundgren kommer ut till golfbanan, har samerna spänt ut stora röda plastnät längs med fairway, med stopp på greenområdet. Allt i akt och mening att samla in strörenar som betar i området. Renarnas naturliga vandringsleder var ockuperade av en golfbana. Givetvis togs kontakt med samebyn, som omedelbart avlägsnade näten, men om vi hade haft otur kunde en mindre renhjord ha trampat sönder våra känsliga greener.